Lomo me baby

Ikväll blev det ju inte så mycket pluggande på ekonomin. Men jag rättfärdigar det med att jag var i biblan klockan åtta på morgonen & pluggade till halv ett. Sådetså.

Just nu är det lomografi, Polaroid & min spellista med det sarkastiska namnet "cry me a river" som gör min kväll. Cry me a river är en blandning av en massa låtar som jag alltid har gillat, låtar som jag ska börja gilla igen & låtar som är passande till spellistans namn. Från gamla Hole till Crying Nut (enda koreanska punken på Spotify!) & till Leonard Cohen. Perfect. Jag kanske lägger upp den. Just nu är den för personlig haha.

Har spanat in en Polaroid- kamera. En begagnad Supercolor 635CL. Fin som fan & jag ska försöka få tag i en den. Idag använde jag också min älskling Holga för första gången på en väldigt väldigt lång tid. Jag hade inget speciellt att fota så det blev en experimentell bild i badrumsspegeln. Denna skönhet köpte jag på Urban Outfitters i Chicago för lite mer än tre år sedan. Bästa bilderna jag har tagit var med dyr 120 färgfilm, på Michigan Lakes is.

Friday is food day

Har varit en skön vecka med lite plugg, mat & en massa mys för mannen är här i en hel vecka. Han pallade dra sig ner till de småländska skogarna efter sin lilla resa till Tokyo för att sova i min säng, distrahera mig från pluggandet & göra te. Wünderbar!

I onsdags var det en kväll of fabulousness. Tjejerna (se Amanda, Linda, Emelie, Sanna, Mathila & Elin) klädde upp oss i klänningar & högklackat & begav oss in mot stan för smygpremiären av Sex & The City 2. Det var sjukt mysigt & tjejigt & en kul grej. Eftersom det var premiären innan THE premiären så väntade ett litet buffébord & cider på oss i salongen tillsammans med en goodie-bag. Förväntningarna på goodie-bagsen ska vi inte tala om. Efter att vi hade dreglat över nån goodie-bag som Blondinbella hade fått på nån.. grej så insisterade vi på att vi också skulle få en helt ny garderob & sminkskåp. Vi fick dock en tidning, Body Butter & läppglans från Body Shop, lite prover & det bästa av allt - Geisha choklad! :D

Filmen var som jag ungefär förväntade mig - underhållande, lättsam & lite glad. Inget mer för jag menar, det är en film av serien Sex & The City som har fått en massa unga tjejer (som oftast nyss fått sin mens) att vilja bli "precis som Carrie Bradshaw!" & börja spara ihop till en skosamling. Jag vill också säga att jag blir så otroligt trött på kultursektorn som måste överanalysera hela filmen med att säga att den ger en dålig kvinnosyn & att kvinnorna i filmen är dåliga förebilder & blablablablaaaaaa. Well, DUUUUUUUUH, no shit Sherlock, tell me something I haven't already heard. För jag menar, det vet vi väl redan? Varför vill människor se den här filmen? För att få sig ett gott skratt & få en skymt av snygga kläder (jag menar, Westwood i första filmen). Jag vill säga att jag är lite av en finsmakare av film, film är ett av mina största intressen, men jag har ändå nog med självdistans för att tycka (& säga offentligt) att Sex & The City 2 är en underhållande film. Bara för att man är filmkritiker & anses vara lite av en filmsnobb (läs filmnazist) så måste man inte älska Lars von Trier bara för att han gör filmer som vi vanliga döda ibland inte riktigt... eh... fattar eller kan... eh... uppskatta.

Fuck it, alla får ha sin smak! Vi lever i ett fritt land & alla älskar alla & alla får tycka som man vill! (förutom om Muhammed)

Lite bilder från timman innan filmen...

blue days black nights

Eftersom ikonen Grace Jones fyller år idag så lyssnar jag på hennes Nightclubbing. Det är så mycket 80-tal över det & jag undrar om det inte är riktigt synd att jag missade det färgsprakande decenniet. But however, så är jag ju den som önskar att jag föddes under 50- eller 40-talet så att jag kunde ha varit med om alla de stora (Hendrix, Zeppelin, Beatles, Stones, Iggy, Kinks etc etc etc). Tänk vad sjukt med status det hade varit att kunna säga: "Aah, jag såg Beatles spela 1963. Det var trevligt..." :D
Självklart skulle jag fortfarande leva, för då skulle jag heller inte gå miste om musiken som kom 40 eller 30 år senare.

Igårkväll jobbade jag tillsammans med Linda på Sivans med Skånes nation. Det var oerhört kul, vi fick liksom spaghetti & köttfärssås, dricka, godis (!), kladdkaka med glass (!!!) & trevligt sällskap. & när vi städade klockan 2 på natten så spelade de Marvin Gaye "Let's get it on" & fyfan vilken skön låt det är!

Här kan ni avnjuta Jack Blacks version~

High Fidelity

Efter flera dagar av intensivt sjungande, dansande, skrikande & socialiserande blev jag lite sjuk. Jag skyller allt på Allkårsveckan. Det var verkligen en sjukt kul vecka bestående av såpa-race, Allkårskamp & festivalande där Maskinen, Den Svenska Björnstammen & Duo Jag spelade.

Men i söndags så sade kroppen ifrån vilket ledde till en oändligt stark seghet, huvudvärk & en ond hals. Igår inträffade det en härdsmälta i mitt huvud så dagen bestod utav av plugg & sedan filmer baserade på Nick Hornby- böcker: Fever Pitch (originalversionen ofc) & High Fidelity. Den sistnämnda är en av världens bästa musikfilmer (ja, jag räknar den som en musikfilm bara för att allt baseras på musik) & är antagligen till stor del ansvarig för mitt musikintresse. Filmen har också ett sjukt skönt soundtrack. De flesta låtarna hittade jag på Spotify & listan kan hämtas ner här~

Solen var framme ett tag här nere i Växjö men verkar nu har tagit rast så därför är detta ett ypperligt tillfälle att spendera tiden inomhus & plugga (eller se America's Next Top Model som börjar snart...).

Här kommer lite bilder från Allkårsveckan~

Pre- Kongo & fight for the laughter

Det är fredag vilket innebär att Kongo- dagen är över. Jag är otroligt nöjd & otroligt glad över att det är ja, över. Jag vet fortfarande inte om intresset var så stort hos allmänheten men vi hade alltid folk på alla föreläsningarna. Till och med min käre far, farmor, faster & hennes man kom dit för att lyssna! Det var helt underbart. På kvällen när allt var över så fick jag ungefär samma känsla som på studenten eller efter att jag tog körkortet - en slags tomhet bestående utav antiklimax - "jaha, var det bara det här?". Här kommer lite bilder från dagen...


Victor Mukeng framför sina målningar


Foto taget av Linda


Jag vill också upplysa läsare om ett av de senaste hotet från fundamentalistiska muslimer. Hotet är mot en av samhällets största källa för skratt & samhällssatir. Jag talar självklart om South Park. Fredrik Strage skrev ett försvarstal i DN i veckan & jag börjar inse hur stort hans brinnande passion är för South Park (ni som läser hans blogg vet vad jag snackar om). Hans text fick mig att känna att South Park är värt att stå upp för! Det är en klockren serie som jag först ansåg som ett coolt fenomen som alla coola kidsen skulle tycka vara kul. Men med tiden då man började intressera sig för hur världen utanför lilla Täby såg ut & i samma takt med hur engelskan förbättrades, så blev South Park något mer. Jag menar, det är en underbar känsla att fatta ett South Park- skämt tillsammans med en påse chips. Läs Fredrik Strage här~