Tender

Jag har kommit fram till att jag omger mig själv med gamla saker. Med saker menar jag musik & film (aka the only things that matters höhö). De senaste veckorna har jag sett 80- & 90-tals filmer samt tyska expressionism- & ryska montagefilmer från 1920-talet & på Spotify går Blur & Boy George (!!) på repeat. Dock har allting en rimlig förklaring.

De tyska & ryska filmerna ser jag i filmvetenskapen (där vi läser filmhistoria så därför måste jag också sätta mig in i första världskriget etc). 80- & 90-tals filmerna ser jag eftersom jag är inne i en Stephen Rea- svacka & ser allt med honom vilket då blir mest äldre filmer.

Att jag lyssnar på Boy George är väl lite av en lögn för det är EN låt som går på repeat & det är "The Crying Game". Självklart lyssnar jag på den för att den är "the main theme song" i filmen med samma namn som Stephen Rea är med i. Att jag lyssnar på Blur... behövs det verkligen en förklaring till det?